hej hopp alla glada..... och ni andra också   

igår vart det träningsmatch, har inte tränat speciellt flitigt denna vinter ska jag villigt erkänna hmmmmm låt mig se, en gång faktiskt har det blivit ha ha - det är så himla lätt att skylla på något just den tiden  - och ändå är det bara en gång i veckan, förstår ingenting ;-)

men med ålderns rätt känner jag att det är helt ok - har tränat så mycket i mitt liv tidigare att just nu gör jag det när jag känner för det. Och det är himla roligt.

man kan väl säga att det är tur att jag tränat så mycket förr - jag klarar mig ganska hyfsat fortfarande på den grundträningen. Fast idag gör jag inte de där djupledslöpningarna - för jag vet - att det är inte säkert att jag orkar tbx om motsåndarna får ett snabbt motanfall - ha ha

för det är ändå så - att huvet är lika piggt och hänger med som tidigare - det är bara det att kroppen inte riktigt är lika rapp och snabb som då - någonstans inser man att man glömt något på vägen - jo just det - orken :)

MEN kul var det - och inga nerver spökade heller - varför man nu ska bli nervös när man spelar 7-manna lag i lägsta divisionen - för skojs skull - men det ska jag berätta om en annan gång

må gott!!

varför skaffade man ex - jo för att man inte stod ut med dem som "make/maka" - det är den enkla förklaringen. Trodde man att det skulle bli lättare - hmmm oj vad man bet sig själv i "rumpan".

Har nu gått 8 år - och storyn är lika, fast ändå bättre för barnen är nu så stora att de inte blir påverkade på riktigt samma sätt, även om "exet" gör så gott han kan för att blanda in dem i " våra" (hans) menings skiljaktigheter.

Sen gör det ju inte saken bättre att man har en nuvarande sambo - med ett exakt likadant "ex" - fast där måste till och med jag erkänna - hans är ännu värre än mitt   

Det finns människor som aldrig blir vuxna - alltid tycker synd om sig själva - inte har det minsta dåligt samvete för att man sätter barnen i kläm. Fy farao vad jag är trött på dessa personer.

Önskar jag kunde vara likadan - bara köra på rätt fram och inte visa hänsyn eller få dåligt samvete - inte samarbeta - utan bara köra mitt race. Men hur gör man..... `????

Har pratat mycket med mina barn om åren som var - fått höras deras sida - och de har berättat saker om saker som jag kunde gjort bättre men de säger också att de hela tiden vetat att jag har försökt att inte dra in dem i "problemen" - vuxna människor som bestämmer sig för att separera - eller om det nu bara är den ena parten som bestämmer sig - bråka inte - vill man leva med en person inte vill leva med en själv??  hur kan man vilja det - och bråka och sätta käppar i hjulet - finns bara en kategori som tar stryk av detta  - BARNEN !!!!!!!!!

jag är så arg och lessen idag - var glad och go igår

må gott!!!!!!!!!!

måste bara skynda mig att skriva om hur himla fantastisk denna helgen har varit, våren är äntligen häääääärrrrrr :)

påtat i trädgården med som vanligt efterföljande "träningsvärk" och trötthet som är sådär himla underbart! Fy farao vad den här årstiden är underbar.

så till alla - njut

hörs sen.................

ska man blogga varje dag eller inte, vissa dagar har man ju inget att skriva om och vissa dagar tycker man att det finns massor att skriva om. Men frågan är om det är intressant för andra att läsa om man bara skriver om ingenting men å andra sidan - bloggar jag för att jag vill att andra ska läsa just MIN blogg - när det finns femhundrasjuttiosjutton andra som också bloggar eller bloggar jag för att få tankar ut i cyberrymden. Tja....... det är ju bara upp till mig att bestämma :)

har en del tankar om vad jag skulle vilja blogga om men är nog en liten fegis -

men nu ska jag skriva om en sak som jag länge funderat på och som jag hörde på radion häromdagen. Handlar om mobbing och våra barn.

Barn blir mobbade i skolan - är och har alltid varit så, dock tror jag att det har ökat kraftigt sista 20 åren. Då frågar jag  - VEM är ansvarig för att detta fortgår, skolan eller vi föräldrar???

Jag ÄR och har alltid varit en tuff mamma med regler både som positivt och negativt för mina barn (vilka nu inte längre är några barn - men å andra sidan är de alltid ens barn). Man SKA uppföra sig, man SKA passa tider, man SKA visa respekt för äldre. Är envisheten själv - varför vi inte haft mycket tjat hemma om att få eller inte få saker, vara ute eller dylikt. För barna har fått svar omgående på sig fråga om saker och ting. Ibland har jag sagt ja och ibland nej - och då har barnen med en gång fått ett svar som gäller.

Himla duktig du e då tänker ni säkert - NEJ inte alls, men detta har fungerat för mig och faktiskt så när vi har pratat om detta nu när barnen är äldre så tycker det VAR bra - många gånger var de nog arga  - men när det fått lite distans till det hela så........

nu tbx till mobbingen - skolan - ja, flera skolor har ju blivit anmälda och dömda för att de inte tagit mobbing på allvar, och jag kan förstå de barn som blir utsatta för detta vilket helvete det är. Att inte våga gå till skolan, alltid smyga och undra när nästa påhopp kommer. Att sen när man äntligen vågar berätta för någon "vuxen" - så blir det inte alls den "lättnad" som de trodde utan sju resor värre. MEN är det skolans ansvar för att en elev blir mobbad?? Eller är det vi föräldrar som skall se till att våra barn inte mobbar andra?

Jag anser med STORA bokstäver att det är vi föräldrar som skall se till att våra barn inte mobbar andra barn. Har vi satt barn till världen är det VÅR uppgift att se till att de lär sig både positiva och negativa saker i livet. Någonstans i mobbingprocessen måste ju ändå föräldrarna till de barn som mobbar det utsatta barnen bli kontaktade - vad gör de föräldrarna?? 

Hade jag fått reda på att något utav mina barn hade utsatt ett annat barn för mobbing - så hade jag blivit fullständigt tokig. Om det så hade tagit 3 månader av utegångsförbud och jag skulle suttit eller ringt läraren varje dag för att kolla upp att det inte hände igen - så hade jag gjort det, för jag skulle eller kommer aldrig att acceptera att något av mina barn skulle utsätta en annan person för mobbing, andra nedlåtande uttryck vare sig psykiskt eller fysiskt.

Har tutat i mina barn sedan länge att det finns olika sorters människor - vissa ser mer eller mindra bra ut, vissa är duktigare teoretiskt andra duktigare praktiskt vissa är duktiga på att teckna andra är duktiga på att idrotta - det finns en uppsjö av talanger - det gäller bara för varje person att hitta vad de själva tycker det är bra på och sedan stötta dem i det.

Men av erfarenhet så vet jag att alla föräldrar är inte av samma åsikt - och det skriver jag för att jag vet detta säkert. Vissa föräldrar tillåter sina barn att "retas" men de får absolut inte slåss, vissa föräldrar tror inte att ens egna barn gör någonting "ont"  eller fel.  Att andras barn mobbas är helt ok - så länge det inte drabbar deras barn. Och det är dagens sanning.

Mina barn har åkt fast för snatteri - visst blir man lite uppjagad - men jag är bara glad att de åkte fast första gången - för sedan gjorde de inte om det igen.

Så de är inga "änglabarn" - även de har gjort sin beskärda del av dumheter - MEN de har fått ta konsekvenserna - och lärt sig något av det i slutändan (och det har aldrig varit någon fysisk bestraffning inbladad).

Men som slutord vill jag bara säga - älska dina barn och lär dem saker - som gör att det blir levnadsglada självständiga individer - att det sen innebär att du måste vara "sträng" ibland - så är det din uppgift som förälder att vara det - sen kan du uppväga det med mycket kärlek i andra änden när saker och ting händer.

Det är vårt ansvar som förädrar att se till - att våra barn - kanske i motsatthet av vad som händer idag - kan ta små steg - till att göra vår värld bättre - och få slut på "tråkigheter" som man läser om i tidningara dagligen.

som någon sa - vi behöver lära oss att ha mer civilkurage

tack för mig   

 tror jag att jag har för tillfället, kan det ha med ålderna att göra- hmmmmmmm

fast egentligen tror jag inte det, eller är det så att jag inte vill erkänna att det är hormonerna som påverkar. Jag blir så himla lätt arg - eller snarare besviken och lessen när människor alltid ska vara negativa, ger man förslag så SKA det slås ner och det innan de ens tänkt efter om det var en bra ide eller inte. Sen går det ett tag och helt plötsligt så dyker det upp igen och då helt plötsligt är det bra. Vi är inne i en negativ trend på jobbet nu, känns som alla bara går och deppar. Va farao - solen skiner det är vår och snart sommar. Jag blir glad men känner mig väldigt ensam om den tanken just nu.

Livet är underbart - man är frisk - har ett jobb och visst - vissa dagar är tråkiga men inte farao hjälper det att deppa. Men måste samtidigt erkänna - min energi är på väg att rinna ut, måste hitta på nåt så det inte händer.

Vill göra nåt roligt och annat - men har mycket runt omkring som gör att det påverkar både andra och mig själv om jag hittar på nåt, samtidigt så behöver jag inte tänka så för det andra är EGENTLIGEN inte mina - eller mitt bekymmer. Men så bryr man sig och så blir det mina - fast jag egentligen inte vill, eller vill jag, klart jag vill, men vill lite annorlunda mot de andra - för jag är positiv och det är inte de andra - krångligt  - visst - men livet är krångligt, fast det egentligen är VÄLDIGT enkelt - speciellt för oss, som bor i ett land - där vi har allt.

tack för mig  

Visst behöver vi läsa lite positiva saker - lol

Argumentera aldrig med en kvinna!

En man och en kvinna var på semester. Efter middagen ville maken ta en tupplur.
Frun bestämmer sig då för att ta en tur i båten, fastän hon inte känner till sjön. Hon åker ut en bit, lägger ankar och tar fram en bok och sätter sig och läser.

Plötsligt kommer skogvaktaren förbi i sin båt. Han stannar bredvid kvinnan och säger:
-God morgon, frun! Vad gör ni?
-Jag läser en bok, svarar hon (och tänker, Syns inte det?)
-Det är fiskebegränsning här, informerar han.
-Ja, det är möjligt, men jag fiskar inte, jag läser.
-Ja, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen och skriva en rapport.
-För att jag läser? svarar hon tvivlande.
-Ja, det är fiskebegränsning här, informerar han igen.
-Men jag fiskar ju inte, jag läser.
-Jo, men du har utrustning till det, så du kan ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen.
-Om du gör det blir jag tvungen att anmäla dig för sexuella trakasserier, säger kvinnan.
-Men jag har ju inte rört dig, säger skogvaktaren.
-Det är sant, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst.
-Ha en bra dag, frun! sa skogvaktaren och åkte iväg.
SLUTSATS: Argumentera aldrig med en kvinna som läser.. Det är troligt att hon kan tänka samtidigt!

Nedan är den mest roliga läsning som jag har gjort på mycket länge.......  

En kvinnas VECKA PÅ GYM
Om du läser detta utan att  skratta högt, är det något fel med dig. Detta är tillägnat alla som  någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin...
   
"Kära dagbok.Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig  träning på det lokalagymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan  jag blev korad tillskolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan  bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök. Jag ringde till  gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som  identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för  idrotts- och badkläder. Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att  komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga  mina framsteg.
________________________________
Måndag:Inledde min  dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt  det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något  av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt  leende. Woohoo!
Christo gav mig en rundtur och visade mig  maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han  instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!  Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte  redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten.  Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:Jag drack  en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.Christo fick  mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen  satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag  klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt  all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för  mig.
_______________________________
Onsdag:Det enda sättet jag kan  borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och  flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i  båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra  eller stoppa.  Christo var otålig med mig och insisterade på att mina  skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på  morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket  irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så  Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna  en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa  att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något  annat skit också.
_______________________________
Torsdag:Djävulen väntade på mig  med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs  tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme  försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för  att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på  toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då,  som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.  _________________________________
Fredag:Jag hatar den där jäveln  Christo mer än någon människa någonsin har hatatnågon annan människa i  världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska  lillaskitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde  röra sigutan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville  att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du  inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller  något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag  landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha  varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?  
________________________________
Lördag:Satan lämnade ett  meddelande på min telefonsvarare och undrade med sinretsamma, gälla röst  varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja  slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens  använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se  Väderkanalen...
________________________________
Söndag:Jag har  bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gåoch  tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att  välja en rolig present till mig nästa år - som en rotfyllning eller en  livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att  jagskulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela  golvet!

Varför är vi så himla elaka mot varandra - vi kvinnosläktet??

Finns avundsjuka överallt i vårt samhälle men jag av erfarenhet så tycker jag att vi kvinnor sårar och gör varandra mest illa av alla.

Talade med dottern igår - och följande händer.....

Dottern jobbade utomland och där fanns det som vanligt en blandning av både killar och tjejer, dottern är både öppen och social och favoriserade ingen speciell. Blev kompis med en kille som heter Paul och hans tjej Stina. Dottern förstod efter ett tag att Paul var en riktig strulpelle, men såg inget fel i att hålla relationen på en kompisnivå ändå. Lite senare blev Stina med barn och de beslutade för att flytta "hem". Jag fick träffa dem i somras då vi var på samma ställe och jag upplevde Paul som en riktigt "typ"  - men höll tyst för att inte påverka någon relation åt något håll. Ungdomarna måste upptäcka sådant själva.

I alla fall så har Paul fortsatt att skicka sms och mail till dottern på mobilen och på facebook, jag sa till dottern att avsluta detta då hon måste förstå Stina´s frustration över detta. Men som dottern svarade och vilket också är mycket sant - vi är bara kompisar och har varit hela tiden - även före Paul och Stina träffades. Men dottern har ändå i stort sett "avslutat" det hela.

Nu har Paul lämnat Stina och har sökt upp dottern för "hjälp" med boende till han hittar ett eget ställe, dottern har sagt nej och vill inte bli inblandad i denna soppa, men Stina har ringt och skickat sms till dottern och skällt ut henne och kallat dottern en massa otrevligheter för att Paul har lämnat henne. För i hennes ögon är det naturligtvis dotterns fel - att han har lämnat henne.

Är vi tjejer så blinda att vi inte lägger skulden på rätt person - Paul i detta fallet, varför blanda in en tredje person som inte har något med saken att göra alls.

Vi har en tends att ofta prata illa om varandra, bakom ryggen på varandra och framförallt så pratar vi ofta "om" varandra istället för "till" varandra.

Tror inte att det manliga släktet alltid är orsaken till att det finns så få kvinnliga chefer t.ex, tror snarare att det är det mycket starka avundjukan kvinnor emellen som är den största orsaken, för om en kvinna är tuff och har skinna på näsan räknas hon i 9 fall av 10 som en riktig "bitch".

Jag är inte oskyldig i denna process - har också gjort misstag - men önskar ändå att vi kunde gå samman - och ena oss - för då skulle vi faktiskt bli OSLAGBARA!!!!