så har jag helt plötsligt fått skrivkramp - som det så fint heter. Kan inte hitta på nåt kul att skriva om och ska det va nåt att skriva får det ju ändå finnas någon sorts röd tråd genom texten - eller  - kanske inte, men samtidigt blir det nog lite rörigt att läsa - men å andra sidan - det jag skrivit tidigare är ju inte så lätt läst det heller när man läser så här i efterhand :)

Sen har jag oxå gjort något som brukar höra till ovanligheten - jag har faktiskt strukit mina julgardiner idag - mmmm  idag faktiskt - och det är en hel vecka kvar innan de skall sättas upp - för jag har bara en uppsättning julgardiner. Ibland önskar jag att jag var som min mamma - att man har en uppsättning till advent och en till själva julen. Jag önskar också ibland att jag hade den energi och vilja att hålla på och pyssla som min mamma gjorde. Och varför jag nu skriver "gjorde" är för att mina föräldrar tillbringat de sista 4 jularna i sitt hus i Spanien, himla skönt och bra tycker jag, blir avkoppling både för dem och mig:). Jo tbx till det där med att man skulle vilja vara så där lite mer pysslig. Jag vet inte varför jag har tummen mitt i handen var gäller att dekorera och småpyssla hemma. Men å andra sidan är jag en jäkel på att spika :). Tror att det där med husligheten har hoppat över en generation för min dotter är jätteduktig på att både sy och baka, och tycker det är roligt också. Härligt tycker jag - så det inte helt försvinner. Har en "kompis" som älskar det här med att baka, pyssla, sylta och safta - och som hon säger - hon berättar aldrig om detta för hon får så många tråkiga pikar om att hon är som en hemmafru. Och vad sjutton är det för fel på att vara hemmafru och tycka det är kul??  Alla människor är olika och här är vi så lyckligt lottade att vi faktiskt kan få göra både ock. De som vill jobba får göra det och de som vill vara hemma får det - även om jag vet att det finns personer som alltid har en åsikt om båda valen. Nix - stå upp och gör det du tycker är kul.

Må gott alla......

skulle man kanske göra saker som man inte gör just nu - idag, men å andra sidan så skulle man inte göra saker man gör idag som när man var 20. Vill man vara 20 igen - tja inte jag ialla fall.

Varför denna frågeställning kom upp i tankarna var att när jag var ute på lunchen för att fixa mat så gick jag bakom en "tjej", snygga stövletter och en kort - jag menar kort kjol med såna där populära tights till. En halvlång "slimmad" typ jacka. Oj tänkte jag - så himla snyggt - önskar man vore yngre så man kunde klä sig så där. Min stora skräck nämligen idag är att klä mig för ungdomligt så man räknas som en sån där patetisk "dam" - som inte vill inse att man fyllt 40. För även om jag är smal och har figur så blir det ändå fel att klä på sig kläder som inte passar för en ålder. Det är som sonen säger till mig ibland när man går med en sån där soltopp hemma på kvällen - mamma - vet du hur osexigt det är med en sån topp??  Och jag ställer mig helt frågande - men om man sen då tittar sig i spegeln så får man ju faktiskt bara nicka och hålla med. Sen skulle jag inte gå ut med en sådan topp - men man kan väl åtminstone få gå omkring hemma utan att man får klagomål

Tbx till "den framför varande personen" på lunchen - jag kom ikapp henne eftersom hon inte kunde gå så fort i dessa stövletter - och ni skulle sett min haka när jag får se hennes ansikte. Jag ljuger inte om DAMEN va - ja ialla fall närmare 70. Brrrrr  va hemskt - men hon va säkert lika glad ändå.

För säga vad man vill - den där jäkla gravitationskraften har satt in alla sina klutar nu - allt dras ju neråt. Till och med skinnet på knäna. Så säger nån - men träna då - men va sjutton - man kan ju inte träna skinnet att ramla upp igen. Och träna innebär att man får muskler - som gör att man ser fräsch ut iochförsig - men det blir ändå att de förvinas - så småningom och då blir man ju bara ännu mer "hängig". Ja - den som kan lösa detta världsproblem kommer garanterat att bli rik. Nä - har accepterat - med motvilja iochförsig men ändå - att man kommit hit - mitt i livet - och får göra det bästa av situationen. Jag är ju ialla fall frisk.

Må gott alla och som sagt  - jag skriver utan att läsa vad jag skriver - så ha förståelse

Hoppas Ni nu läste rätt - teorin om lånsynthet inte långsinthet :)

Har ju - och faktiskt sedan några år tbx - blivit långsynt - denna upplevelse infaller ju naturligtvis senare eller tidigare hos olika personer  - men mina första antydningar uppkom vid 37 års ålder. Noterade att jag fick lite svårare att fixera texten när jag läste morgontidningen. Efter ett par månader gick jag till optikern - då jag trodde att det var fel på mina glasögon - då jag varit närsynt med brytningfel i nästan 30 år. Men icke sa nicke - han meddelade drasktiskt att jag började bli gammal ??????  Gammal - vem - JAG??  Inte då - men ok - lite äldre än förr kunde jag ju hålla med om men inte sjutton hade jag blivit gammal bara så där.

Men tydligen inom optiker världen så betecknas men som gammal när LÅNGSYNTETEN infaller - bara som info till Er som inte uppnått dit ännu.

Visst är det inte kul - men spelar det roll. Grunnade ett tag och nu  - ett flertal år senare så ser jag det bara som positivt. För långyntheten innebär faktiskt positiva saker.  För långsynthet innebär faktiskt att man ser sämre på närme håll och det har inneburit två fördelar för mig. Först att att jag inte längre behöver min glasögon på heltid - för när de två polerna, närsynthet och långsynthet möte så blir ju faktiskt synen BRA!! -och sedan har jag skaffat linser - och då behöver jag bara EN lins - för jag ser lång med det ena ögat med lins och nära med det andra ögat UTAn lins - himla käckt kroppen fungerar eller hur:))

Sen är det ju den största fördelen - som jag glömde räkna med ovan -

det är när man ställer sig framför spegeln på morgonen - så är man ju faktiskt lika "linjefri" (finare ord för rynkfri) och vacker som förr - eftersom du ser sämre på nära håll så ser man ju inte alla dessa fel lika tydligt längre - så egentligen är det ju huvudet som försöker göra oss lyckligare  - nu när denna långsynthet infaller - tänk va bra. Att utan en enda ansträngning med knivar el operation kan vi fortfarande va lika glada som förr. :)

Så gör som jag - se saker från den positiva sidan

En annan dag ska jag skriva om gravitations krafternas negativa sida för vår kropp - men det är en annan story

Må gott alla!!

på det här stället och vad tycker jag om det - kanske inte behöver skriva mer än så här - varför tror ni jag sitter här och skriver på arbetstid :)

men nu är det bara två veckor kvar - innan jag börjar på min nya arbetsplats - och det ska bli så himla kul. Konstigt hur viktigt det är med ett arbete man trivs med - självklart säjer ni säkert då - men samtidigt har jag träffat på så många personer under min arbetstid som bara ÄR......  inte utför de något och inte tillför de något - de bara ÄR....  och det konstigaste utav allt vad gäller dessa personer - de är ofta CHEFER!!!!!!!! eller innehar någon annan sorts högre position. På något sätt hamnar de på ovan positioner - och samtidigt så vet många i dess närhet att de som sagt inte utför något eller presterar något särskilt men ändå rycks det på axlarna för ingen kan göra något åt saken. Sägs det ialla fall. Och visst blir man upprörd då - eller som Ulrica säger - man blir riktigt förbannad. På min förra arbetsplats så hade vi 4 st - av 12 på kontorssidan. Vi övriga 8 drog runt det mesta kändes det som. Ok då - skrytmaja tänker ni säkert nu - men de som tänker så sitter nog själva som den beskrivning jag gjorde ovan. För har man någon sort självkritik så borde man ju veta om man presterar något eller inte. Vissa av dessa "BERT´S" (som jag kommer att kalla dem från och med nu) finns på sin position pga av sin "svarta tunga" - och vissa chefer älskar personer med svarta tungor - pga sitt dåliga självinsikt och självrkritik - så får de genom sina undersåtar med "svarta tungor" ett lyft och tror att de är världsbäst. Den andra sorts BERTS är de som aldrig gör sina arbetsuppgifter utan skickar hela tiden saker och ting vidare för någon "annan" att utföra dem - skulle då något gå fel  - som de säkert kanske också vet att det kommer att göra så har de ju ryggen fri. Den tredje Bert´s är chefen själv - välavlönad och som har hamnat på sin position tack vare "lång och trogen tjänst". De är nästan värst - för de tror verkligen att de är väldigt duktiga och kompetenta  - men istället så har de absolut ingen koll på vad som händer runt omkring. Hög lön har de - reser mycket = traktamenten, blir alltid bjudna på lunch eller middagar = inga kostnader (kanske nåt avdrag), bil, telefon, gratis pensions sparande tja alla förmåner som kan tänkas - vilket innebär att de heller inte har några kostnader = lägga lönen på hög.

jaha ja - nu får jag väl kommentarer om att jag är "kommunist" och det kan jag förneka med en gång - handlar inte om det - det handlar om att jag tycker själv att jag har ett samvete som säger att man ska göra ett bra jobb - sedan om man har "interna" eller "externa" kunder spelar ingen roll - alla är lika viktiga.

Säg att du arbetar inom en tillverkningsindustri - det sitter folk nere på verkstan och utför samma arbete 8 timmar om dagen - GUD va tråkigt tänker nog de flesta - MEN är det så tråkigt - de går till sitt jobb - de vet vad de ska göra under dagen  och går hem utan stress i magen för de har gjort vad de ska och har inget liggande på skrivbordet som man vet att man "måste" göra men som man kanske inte hann med - som gör att man blir stressad - och som gör att man är trött och blir irriterad på barnen - fast de är lika trötta för de har varit på dagis hela dagen - och fått fightas med 15 andra barn för att göra sig själv hörd och noterad - som gör att när mat och läggdags är över - att man lägger sig i sängen och inte kan koppla av för dagen har som vanligt blivt "kaos". Så säga vad man vill - jag beundrar dessa personer som orkar stå och göra samma sak varje dag - OCH vi behöver dem - för finns inte de - så skulle jag inte sitta på mitt "kontor" och ha de arbetsuppgifterna som jag har. Så visst är det ett givande och tagande - jag behöver dem och de behöver mig - visst är det HÄRLIGT!!!!

oj vad det blev mycket om kanske inget

må gott alla:)

är man ibland - men nu är jag riktigt  - jag menar riktigt F-bannad.

Sitter med mitt stora intresse - nätpoker - och ja jag vet att det är lätt att fastna och bli spelberoende - men jag passar mig och ja - jag spelar bara billiga små eller gratisturneringar - men nu till saken. Jag sitter med en kåk - och naturligtvis så ska man ju vinna när man har en kåk, nu var  det  i och för sig bara tvåor och treor i kåken - men det var en KÅK. Och så sitter det en där - som redan har en himla massa pengar (låtsas) som får upp en åtta

som sista kort - och gissa vad han (för det var säkert en HAN) har på hand då - jodå - en liten kåk - fast naturligtvis högre än mig. Orkar inte ens räkna ut vad sannolikheten är att det kommer upp två kåkar på samma bord  - samtidigt är. Men bara för att lilla jag sitter där så - är den säkert inte alls stor - för säga vad man vill - tur i spel har jag inte - och har aldrig haft. Men grämer jag mig - INTE alls, bara som ikväll, när jag förlorar med så bra kort så kan man inte bli annat än just - Förbannad :)

Sov gott alla :)

sitter jag på just nu - och de kunde lika gärna tala ARABISKA - för ungefär så mycket begriper jag - med de termerna de använder så  - för en annan är ju vare sig ingenjör eller högskoleutbildad och så bara sådär så kommer tankarna - och pennan börjar röra sig över pappret. En blogg - tja varför inte  - så himla många andra har ju en - och har alltid velat skriva dagbok - men inte haft disciplinen att fortsätta efter första dagen - men ska jag erkänna är det nog mer att jag inte vågat - av rädsla för att "någon" skall hitta den och läsa mina innersta tankar. För det är väl det som en dagbok eller blogg skall vara - ett ställe där man kan skriva ner sina innersta tankar  - också.

För som säkert alla andra  - har jag också hundra tankar och frågor som cirkulerar där upp och när det blir fullt i hårdisken - går de ner till undermappen - magen. Jag försöker tala "högt" med de besvärligaste - tankarna alltså - men väljer mina tillfällen, så att inte någon annan av misstag skulle ringa "psyk" och meddela att jag behöver komma in för undersökning :) Men viktigast är - det hjälper - sen är vissa tankar besvärligare än andra - men då får man be dem fara och flyga helt enkelt - och förklara att de ställt till problem tillräckligt länge. Jag har lärt mig av det misstaget och blivit en erfarenhet rikare - men kan dock inte backa och få det ogjort. Så ett "primalskri" -  FAR OCH FLYG!!  hjälper :)

Det konstiga är ju ändå att trots att tekniken och vårt välbefinnande egentligen skulle vara på topp e det ändå fler och fler som mår dåligt - nu mår inte jag dåligt - utan jag mår alldeles förträffligt - men å andra sidan både ser och hör man många som inte gör det. Och för mig är det viktigt att SE andra - inte bara min lilla värld - för när min kompis har haft bröstcancer - så finns jag där - men JAG är frisk - och påminner mig själv om det  - jag HAR vatten och mat på bordet varje dag - det finns fler och fler som inte har det - och vi behöver INTE åka till Afrika för att se dem.

Nej usch vad jag blir tråkig nu - eller blir jag det - kanske inte ändå - för det är just det - att man kan le och känna sig nöjd med vad man har - och jag har valmöjligheten att göra något åt saken om jag inte mår bra - finns många kvinnor som inte har den valmöjligheten - SE nu var jag där IGEN!!!

Nästa gång jag är här - ska jag skriva nåt helt annat - och finns det någon där ute som orkat läsa detta och blir förvirrad - så bli inte rädd - det blir jag säkert också när jag läser detta sedan. Men har bestämt mig - ska INTE gå in och ändra - bara skriva som tankarna och orden kommer.

Må gott ALLA!!! :)