Följande fick jag från min dotter - härligt när man tycker lika  

"Gjorde min måndagskväll mycket bättre ;).. kanske även din tisdag kan bli lite bättre!..haha PERFEKTION!!!"

hmmm kunde inte ladda upp här - ni får kika i bildarkivet

att skriva lite mer ..... för nu har jag hittat något mer som jag har "retat" upp mig på.

Hörde på radion förra veckan om att lärarna skall få ett "kort" som legitimerar dem, alltså att de är full utbildade lärare och detta körkort ska då tala om att de kan sätta betyg åt eleverna.

Hmmmm tänker jag - och tänker på hur många det är som har körkort för bil som absolut inte skall ha det - lika med lärarna - finns hur många som helst som absolut inte skulle få lov att ha detta körkort.

Finns hur många lärare som helst som har en fantastisk utbildning och har klarat sig galant genom alla skolor och högskolor - MEN de kan ju inte lära ut någonting till eleverna för de har ingen som helst känsla för hur man lär ut detta till eleverna. Skulle inte detta var det första kravet man kollar innan man blir accpeterad till lärarhögskolan ??

Av egen erfarenhet - så kan jag säga att jag hade stora problem i skolan när det kom till matematik - inte vanlig matte - men när det kom till ekvationer mm mm - var min stora fasa - för jag kunde helt enkelt inte - eller snarare - jag behövde mer tid. Vad får man då - jo en lärare som står och rabblar och skriver på tavlan - och som blir irriterad när jag inte förstod - för det var ju så enkelt för honom. Hur i sjutton blir man inspirerad att lära sig då ?? och mycket riktigt - struntade i lektionerna - gick ut med 1:a i matte -japp på den tiden fick men gå ut med det   

Idag sitter jag med huvudansvaret för inköpen på vårt företag och jag har inga som helst problem att få ihop matematiken :) Men jag kunde ha blivit en osäker person - som inte vågade ge mig på något sånt här  - om jag inte visste innerst inne att jag faktiskt klarar matte.

Sedan har jag en son - som då har fått sina matematiska talanger från sin far. Mycket duktig och har alltid tyckt att matematik vart en av de roligaste ämnena i skolen. Han går nu bygg linjen på gymnasiet - och läser några extra timmar av vissa ämnen för att senare ha behörighet att läsa på högskolan. Bland annat matte B - men han var osäker på om han ville läsa denna kursen och då frågade jag varför och då berättade han att hans lärare var både otrevlig och hade klart talat om för "bygg eleverna" att han egentligen inte var intresserad av att undervisa dem - utan han ville bara ha "natur -och tekniker" som elever. Byggeleverna hade han fått tilldelats sig och var inte alls nöjd med detta. Nu gick Ulrica i taket - ringde genast upp sonens lärare och han visste om detta problem men de kunde inget göra. Då ringde jag upp rektorn - och ifråga satte denna lärares kompetens. Hur i pipsvängen kunde han dra alla elever över en kant - OCH är det någonstans man använder mycket matematik så är det väl när man jobbar som snickare (räkna ut rätt materialåtgång, vinklar och vrår, arbetstid mm mm). Sedan  - om nu det inte är världens smartaste elever - så är det väl lärarens uppgift att se till att de tycker det är roligt - och anpassa "nivån" till matematik som de kan ha nytta av (inte på matte B nivån men på matte C kan man göra detta).

Fick lov att ringa upp läraren ifråga - och han berättade stolt för mig - att han inte tyckte om dessa byggelever -  och var upprörd på mig som mamma att jag hade satt en så talangfull elev på Bygglinjen - och det skulle han aldrig gjort - MEN det är en helt annan historia.

Det finns många lärare som bara går från skola till skola - grundskolan - gymnasiet och sedan lärarhögskolan, jag tycker man skall ha minst 2 års arbetslivserfarenhet innan man skulle bli accepterad på lärarhögskolan - och visst - man kan gå som vikare - för då får man testa på och se om man klarar av detta tuffa yrke.

Och vad är det som säger att bara för man inte har lärarutbildning - så är man en sämre lärare, flertal vikarier vi hade - bland annat en i franska - lärde ut på ett enkelt och roligt sätt, första året plugga vi glosor och pratade franska hela lektionerna - ALLA kunde föra en konversation på franska - året därpå fick vi en "utbildad" lärare - sen var det kört - bara grammatik och rätt meningsuppbyggnad - inte vart det många som öppna "käften" efter det.

Nej jag drar inte alla över en kant - det är tufft att vara lärare - men det är tufft i många yrkeskategorier.

Kanske ska vi börja om från början - med att titta över skola - föräldrar - vem som har ansvar för vad

Må gott  

hej hopp alla glada..... och ni andra också   

igår vart det träningsmatch, har inte tränat speciellt flitigt denna vinter ska jag villigt erkänna hmmmmm låt mig se, en gång faktiskt har det blivit ha ha - det är så himla lätt att skylla på något just den tiden  - och ändå är det bara en gång i veckan, förstår ingenting ;-)

men med ålderns rätt känner jag att det är helt ok - har tränat så mycket i mitt liv tidigare att just nu gör jag det när jag känner för det. Och det är himla roligt.

man kan väl säga att det är tur att jag tränat så mycket förr - jag klarar mig ganska hyfsat fortfarande på den grundträningen. Fast idag gör jag inte de där djupledslöpningarna - för jag vet - att det är inte säkert att jag orkar tbx om motsåndarna får ett snabbt motanfall - ha ha

för det är ändå så - att huvet är lika piggt och hänger med som tidigare - det är bara det att kroppen inte riktigt är lika rapp och snabb som då - någonstans inser man att man glömt något på vägen - jo just det - orken :)

MEN kul var det - och inga nerver spökade heller - varför man nu ska bli nervös när man spelar 7-manna lag i lägsta divisionen - för skojs skull - men det ska jag berätta om en annan gång

må gott!!

varför skaffade man ex - jo för att man inte stod ut med dem som "make/maka" - det är den enkla förklaringen. Trodde man att det skulle bli lättare - hmmm oj vad man bet sig själv i "rumpan".

Har nu gått 8 år - och storyn är lika, fast ändå bättre för barnen är nu så stora att de inte blir påverkade på riktigt samma sätt, även om "exet" gör så gott han kan för att blanda in dem i " våra" (hans) menings skiljaktigheter.

Sen gör det ju inte saken bättre att man har en nuvarande sambo - med ett exakt likadant "ex" - fast där måste till och med jag erkänna - hans är ännu värre än mitt   

Det finns människor som aldrig blir vuxna - alltid tycker synd om sig själva - inte har det minsta dåligt samvete för att man sätter barnen i kläm. Fy farao vad jag är trött på dessa personer.

Önskar jag kunde vara likadan - bara köra på rätt fram och inte visa hänsyn eller få dåligt samvete - inte samarbeta - utan bara köra mitt race. Men hur gör man..... `????

Har pratat mycket med mina barn om åren som var - fått höras deras sida - och de har berättat saker om saker som jag kunde gjort bättre men de säger också att de hela tiden vetat att jag har försökt att inte dra in dem i "problemen" - vuxna människor som bestämmer sig för att separera - eller om det nu bara är den ena parten som bestämmer sig - bråka inte - vill man leva med en person inte vill leva med en själv??  hur kan man vilja det - och bråka och sätta käppar i hjulet - finns bara en kategori som tar stryk av detta  - BARNEN !!!!!!!!!

jag är så arg och lessen idag - var glad och go igår

må gott!!!!!!!!!!

måste bara skynda mig att skriva om hur himla fantastisk denna helgen har varit, våren är äntligen häääääärrrrrr :)

påtat i trädgården med som vanligt efterföljande "träningsvärk" och trötthet som är sådär himla underbart! Fy farao vad den här årstiden är underbar.

så till alla - njut

hörs sen.................

ska man blogga varje dag eller inte, vissa dagar har man ju inget att skriva om och vissa dagar tycker man att det finns massor att skriva om. Men frågan är om det är intressant för andra att läsa om man bara skriver om ingenting men å andra sidan - bloggar jag för att jag vill att andra ska läsa just MIN blogg - när det finns femhundrasjuttiosjutton andra som också bloggar eller bloggar jag för att få tankar ut i cyberrymden. Tja....... det är ju bara upp till mig att bestämma :)

har en del tankar om vad jag skulle vilja blogga om men är nog en liten fegis -

men nu ska jag skriva om en sak som jag länge funderat på och som jag hörde på radion häromdagen. Handlar om mobbing och våra barn.

Barn blir mobbade i skolan - är och har alltid varit så, dock tror jag att det har ökat kraftigt sista 20 åren. Då frågar jag  - VEM är ansvarig för att detta fortgår, skolan eller vi föräldrar???

Jag ÄR och har alltid varit en tuff mamma med regler både som positivt och negativt för mina barn (vilka nu inte längre är några barn - men å andra sidan är de alltid ens barn). Man SKA uppföra sig, man SKA passa tider, man SKA visa respekt för äldre. Är envisheten själv - varför vi inte haft mycket tjat hemma om att få eller inte få saker, vara ute eller dylikt. För barna har fått svar omgående på sig fråga om saker och ting. Ibland har jag sagt ja och ibland nej - och då har barnen med en gång fått ett svar som gäller.

Himla duktig du e då tänker ni säkert - NEJ inte alls, men detta har fungerat för mig och faktiskt så när vi har pratat om detta nu när barnen är äldre så tycker det VAR bra - många gånger var de nog arga  - men när det fått lite distans till det hela så........

nu tbx till mobbingen - skolan - ja, flera skolor har ju blivit anmälda och dömda för att de inte tagit mobbing på allvar, och jag kan förstå de barn som blir utsatta för detta vilket helvete det är. Att inte våga gå till skolan, alltid smyga och undra när nästa påhopp kommer. Att sen när man äntligen vågar berätta för någon "vuxen" - så blir det inte alls den "lättnad" som de trodde utan sju resor värre. MEN är det skolans ansvar för att en elev blir mobbad?? Eller är det vi föräldrar som skall se till att våra barn inte mobbar andra?

Jag anser med STORA bokstäver att det är vi föräldrar som skall se till att våra barn inte mobbar andra barn. Har vi satt barn till världen är det VÅR uppgift att se till att de lär sig både positiva och negativa saker i livet. Någonstans i mobbingprocessen måste ju ändå föräldrarna till de barn som mobbar det utsatta barnen bli kontaktade - vad gör de föräldrarna?? 

Hade jag fått reda på att något utav mina barn hade utsatt ett annat barn för mobbing - så hade jag blivit fullständigt tokig. Om det så hade tagit 3 månader av utegångsförbud och jag skulle suttit eller ringt läraren varje dag för att kolla upp att det inte hände igen - så hade jag gjort det, för jag skulle eller kommer aldrig att acceptera att något av mina barn skulle utsätta en annan person för mobbing, andra nedlåtande uttryck vare sig psykiskt eller fysiskt.

Har tutat i mina barn sedan länge att det finns olika sorters människor - vissa ser mer eller mindra bra ut, vissa är duktigare teoretiskt andra duktigare praktiskt vissa är duktiga på att teckna andra är duktiga på att idrotta - det finns en uppsjö av talanger - det gäller bara för varje person att hitta vad de själva tycker det är bra på och sedan stötta dem i det.

Men av erfarenhet så vet jag att alla föräldrar är inte av samma åsikt - och det skriver jag för att jag vet detta säkert. Vissa föräldrar tillåter sina barn att "retas" men de får absolut inte slåss, vissa föräldrar tror inte att ens egna barn gör någonting "ont"  eller fel.  Att andras barn mobbas är helt ok - så länge det inte drabbar deras barn. Och det är dagens sanning.

Mina barn har åkt fast för snatteri - visst blir man lite uppjagad - men jag är bara glad att de åkte fast första gången - för sedan gjorde de inte om det igen.

Så de är inga "änglabarn" - även de har gjort sin beskärda del av dumheter - MEN de har fått ta konsekvenserna - och lärt sig något av det i slutändan (och det har aldrig varit någon fysisk bestraffning inbladad).

Men som slutord vill jag bara säga - älska dina barn och lär dem saker - som gör att det blir levnadsglada självständiga individer - att det sen innebär att du måste vara "sträng" ibland - så är det din uppgift som förälder att vara det - sen kan du uppväga det med mycket kärlek i andra änden när saker och ting händer.

Det är vårt ansvar som förädrar att se till - att våra barn - kanske i motsatthet av vad som händer idag - kan ta små steg - till att göra vår värld bättre - och få slut på "tråkigheter" som man läser om i tidningara dagligen.

som någon sa - vi behöver lära oss att ha mer civilkurage

tack för mig   

 tror jag att jag har för tillfället, kan det ha med ålderna att göra- hmmmmmmm

fast egentligen tror jag inte det, eller är det så att jag inte vill erkänna att det är hormonerna som påverkar. Jag blir så himla lätt arg - eller snarare besviken och lessen när människor alltid ska vara negativa, ger man förslag så SKA det slås ner och det innan de ens tänkt efter om det var en bra ide eller inte. Sen går det ett tag och helt plötsligt så dyker det upp igen och då helt plötsligt är det bra. Vi är inne i en negativ trend på jobbet nu, känns som alla bara går och deppar. Va farao - solen skiner det är vår och snart sommar. Jag blir glad men känner mig väldigt ensam om den tanken just nu.

Livet är underbart - man är frisk - har ett jobb och visst - vissa dagar är tråkiga men inte farao hjälper det att deppa. Men måste samtidigt erkänna - min energi är på väg att rinna ut, måste hitta på nåt så det inte händer.

Vill göra nåt roligt och annat - men har mycket runt omkring som gör att det påverkar både andra och mig själv om jag hittar på nåt, samtidigt så behöver jag inte tänka så för det andra är EGENTLIGEN inte mina - eller mitt bekymmer. Men så bryr man sig och så blir det mina - fast jag egentligen inte vill, eller vill jag, klart jag vill, men vill lite annorlunda mot de andra - för jag är positiv och det är inte de andra - krångligt  - visst - men livet är krångligt, fast det egentligen är VÄLDIGT enkelt - speciellt för oss, som bor i ett land - där vi har allt.

tack för mig  

Visst behöver vi läsa lite positiva saker - lol

Argumentera aldrig med en kvinna!

En man och en kvinna var på semester. Efter middagen ville maken ta en tupplur.
Frun bestämmer sig då för att ta en tur i båten, fastän hon inte känner till sjön. Hon åker ut en bit, lägger ankar och tar fram en bok och sätter sig och läser.

Plötsligt kommer skogvaktaren förbi i sin båt. Han stannar bredvid kvinnan och säger:
-God morgon, frun! Vad gör ni?
-Jag läser en bok, svarar hon (och tänker, Syns inte det?)
-Det är fiskebegränsning här, informerar han.
-Ja, det är möjligt, men jag fiskar inte, jag läser.
-Ja, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen och skriva en rapport.
-För att jag läser? svarar hon tvivlande.
-Ja, det är fiskebegränsning här, informerar han igen.
-Men jag fiskar ju inte, jag läser.
-Jo, men du har utrustning till det, så du kan ju börja när som helst. Jag måste ta med dig in till stationen.
-Om du gör det blir jag tvungen att anmäla dig för sexuella trakasserier, säger kvinnan.
-Men jag har ju inte rört dig, säger skogvaktaren.
-Det är sant, men du har utrustning till det. Så vitt jag vet, så kan du ju börja när som helst.
-Ha en bra dag, frun! sa skogvaktaren och åkte iväg.
SLUTSATS: Argumentera aldrig med en kvinna som läser.. Det är troligt att hon kan tänka samtidigt!